Folkhögskola eller behandling?

[shane]

Fick tre brev idag. Från olika folkhögskolor jag sökt. Jag kom in på två av dom. Jag hade nästan lagt det bakom mig och tänkte satsa på MHE-kliniken om jag kommer in där. Men nu vet jag inte längre En folkhögskola har ju det jag söker. Socialt umgänge, flytta hemifrån och plugga med lägre krav. Just nu känns det som jag vill ge det en chans. Men jag vet inte vilken skola jag ska välja??? Varit på intervju på den ena och jag gillade lärarna och miljön. Men det verkade så tufft och allvarligt där. Om man missar en dag så får man hemuppgifter o så. Vet inte om jag kommer orka? Den andra skolan vet jag inget om, men ska ringa o fråga lite. Den verkar mer avslappnad och inte med så mycket krav. Men jag vet inte. Har ju inte varit där...

Hur kommer det gå med min bulemi? Kan jag plugga samtidigt som jag mår som jag gör? Kanske mår jag bättre om jag börjar en fhsk? Eller så blir det sämre? Usch, jag är så förvirrad. Vet inte hur jag ska göra? Vill ju ha hjälp OCH gå en skola? Men kommer jag orka? Tankarna snurrar...

[RMW]

För en del är studier eller andra nya sociala sammanhang just precis det som man behöver för att ta sig ur ett destruktivt beteende. För andra kanske det snarare är en orealistisk förhoppning om att allt ordnar sig bara något nytt kommer in i ens liv. Må det vara att flytta, träffa en ny partner, skaffa barn, få en ny medicin, ett nytt jobb... Vad som helst bara det är något nytt och bara det är förändringar som sker utanför en själv.

Flera här på forumet har blivit hjälpta av t.ex. en ny skola eller liknande. Själv brukade jag med jämna mellanrum bli hopplöst optimistisk och kastade mig in i nya projekt som jag blev övertygad om skulle rädda mig (t.ex. att börja en spännande folkhögskola långt hemifrån). Jag kände helt enkelt inte mig själv tillräckligt väl för att inse att jag testat "ett nytt projekt" många gånger förut och att jag aldrig lyckades slutföra dem. Jag klarade heller inte av att lyssna på vänner som på den tiden kände mig bättre än jag själv gjorde. Hade jag gjort det hade den där folkhögskolan aldrig blivit ett projekt i raden som jag misslyckades med.

Mitt råd är helt enkelt att vara ärlig mot dig själv. Brukar du se räddningen bakom hörnet och springa allt vad du orkar dit? Brukar du sen ramla ihop i en besviken eller ledsen hög? Då kanske det är bättre att satsa på terapin som du först tänkt. Om du inte testat "något nytt" förut, ja då kanske det är värt att pröva det nu, och börja plugga. Antingen funkar det, eller inte, men då vet du det sen. Om du känner dig osäker på vem du är och hur du brukar göra - fråga några som känner dig, och försök lyssna på vad de säger och ta dig tid att fundera över om det ligger något i det. Ta dig också tid att överväga om det kanske är så att studier plötsligt känns väldigt lockande just för att terapi och arbete med din ätstörning är på gång. Även fast man vill må bra så är det vanligt att man saboterar för sig själv lite grann, utan att riktigt vara medveten om det. Bara du som kan veta om det är så eller inte.

Hoppas det går riktig bra för dig, oavsett vad det blir!

från Rebecca

[Nattfjaril]

Folkhögskola är såå bra att gå. Jag har pluggat på folkskola under det här året, och även om jag vara relativt själskadefri när jag började, har det här året gjort så otroligt mycket på mitt självskadefria liv. Innan hade jag inte så många vänner, och mitt självskadefria var rätt ostadigt - det var alltid något jag föll tillbaka på. För mig var det nyttigt att flytta bort och börja om, få nya vänner, komma in i ett sammanhang.

Samtidigt som det många gånger under året varit motsträvigt och jag önskat mig den där hjälpen stödet som jag aldrig vågade be om och som jag "kastade bort" när den erbjöds. Jag började tänka tankar som att jag var en bluff, och att mina klasskamrater inte skulle gila mig om de visste vad jag kämpade med, samtidigt som jag ville vara "extrem" och gå ner i vikt, så att ngn kunde fatta att det inte alltid är bra för att jag säger det.
När man lämnar skadebeteendet/Äs och går in i ngt nytt ex skola, kan man vara ganska skör ändå och det blir tungt om man ska klara sig helt på egen hand.

Känn efter, och var ärlig. Känner du att behandlingen är vad du ska satsa på så Folkhögskolor finns kvar senare också...
och är folkhögskolan som är mesträtt, så borde det väl finnas någon form av stöd därikring också. någon ungdomsmottagning i närmaste stad som du kan besöka regelbundet? Själavård (om det är en kyrklig fhsk)? Har folkhögskolor skolkuratorer?

vad du än väljer... Lycka till!

[Muppelina]

Om du kommer in på MHE, tycker jag du ska ge det en chans. Skolorna finns ju alltid kvar och man kan söka på nytt, men MHE kanske är svårare att komma in på(?) Tycker inte du ska kasta bort chansen i sådana fall.

[shane]

Om du kommer in på MHE, tycker jag du ska ge det en chans. Skolorna finns ju alltid kvar och man kan söka på nytt, men MHE kanske är svårare att komma in på(?) Tycker inte du ska kasta bort chansen i sådana fall.

Va hos en kurator idag o hon tyckte jag skulle satsa på fhsk istället OCH gå på samtal i nån närliggande stad. Låter bra men jag vet inte