Fyller jag någon funktion?

[Lovisa]

Jag känner mig så överflödig. Det finns ingen plats för mig. Jag passar inte in någonstans. Det finns liksom ingen plats där jag känner mig ”hemma” eller där jag känner att jag trivs överhuvudtaget. Överallt känner jag mig bara annorlunda, ensam och konstig. Jag vet inte vad jag ska göra för att passa in. Jag tror inte ens att det går. Jag kommer alltid att vara fel.

Och förmodligen kommer ingen ens att svara på det här inlägget...

[Pia]

Vad tråkigt att du känner att du inte hör hemma någonstans. (Jag vet hur det känns, jag känner likadant ibland). Man undrar vad det kan bero på. Har du diskuterat detta med någon psykolog/terapeut? Har du alltid känt så här eller är det någonting som kommit på senare tid? Och vännen, du är inte fel

[Hannitan]

Jag har gått och tänkt/upplevt samma sak. Jag har egentligen inte så mycket tankar kring det utom att jag kände igen mig jättemycket i det du skrev.

När vi har skrivits här på forumet och när vi sågs på träffen i somras så upplevde jag inte dig som fel på något sätt, snarare skulle jag vilja lära känna dig mer. Sen vet jag ju också att man kan känna sig fel i alla fall, trots att andra tycker annorlunda, jag gör ju också det trots att andra säger att jag är bra som jag är osv, men jag ville säga det i alla fall.

[Amanda]

Men du är ju viktig här! Här på forumet!

[Lovisa]

Pia: Jag har känt så här så länge jag kan minnas. Jag tror att jag har känt så hela livet, men jag har aldrig pratat med någon om det... Det finns ingen som jag litar tillräckligt mycket på för att våga berätta.

Hannitan:

Amanda: Det känns inte så. Jag känner mig utanför till och med på Zebraforum...

[Pia]

Jag känner mig utanför till och med på Zebraforum...

Det ska du absolut inte behöva känna!
Kan vi göra något för att du ska slippa känna dig utanför?

[JozzAn]

Jag känner mig utanför till och med på Zebraforum...

Jösses vad jag känner igen mig Och känslan av att vara obetydlig. Kanske ingen tröst men ville bara skriva att du inte är ensam.

[Felicia]

Det finns ingen plats för mig. Jag passar inte in någonstans. Det finns liksom ingen plats där jag känner mig ”hemma” eller där jag känner att jag trivs överhuvudtaget. Överallt känner jag mig bara annorlunda, ensam och konstig. Jag vet inte vad jag ska göra för att passa in. Jag tror inte ens att det går. Jag kommer alltid att vara fel.

Känner igen mej, så känner jag varje dag.

[Lovisa]

Tråkigt att fler känner som jag även om det på sätt och vis också känns skönt att veta att man inte är ensam om det

[singer-songwritern]

Känner också igen mig. Har känt så hela mitt liv. Men har försökt bestämma mig för att jag också får finnas i världen. Det finns en plats för oss alla. Det är jag helt övertygad om. Det gäller att hitta den bara, och det kan krävas några omvägar..