Flingan
Inlägg: 4
Blev medlem: ons feb 09, 2011 3:22 pm

Vem vill jag vara?

ons feb 09, 2011 4:18 pm

För ett par år sedan var jag en flitig besökare och författare i detta forum… Tiden gick och inom mig blev viljan att vara frisk starkare än viljan att vara sjuk och efter att jag skrivit ett inlägg om att vara skadefri, skadefri i 1½ år, avslutade jag min tid här på forumet. Jag var fylld av hopp och kände en enorm längtan efter livet! Tiden har gått och jag har nya rutiner, nya vanor, ett nytt liv.
Jag läste det där inlägget idag, om att vara skadefri…

Jag är inte längre skadefri…

Jag vet inte varför egentligen, vad är det för hål jag försöker fylla? Jag har alla förutsättningar att bli precis vem jag vill, jag har fantastiska vänner och i andra människors ögon ett rätt fantastiskt liv. Det som förbryllar mig nu är att jag vet inte vad det här bottnar i, vilket behov det egentligen fyller. Till skillnad mot förr är det inte förknippat med ångest, smärta, panik, straff… Det känns fullt normalt och som något jag behöver för att kunna fortsätta le, en egen hemlighet. Men det är något där, rädslan för att gå vidare, släppa taget, bli fri! Det är som att jag behöver mörka skuggor att gömma mig bakom, klamra mig fast vid när vågorna blir för höga. Det finns en spärr i mig som vägrar låta mig tycka om mig själv, släppa in någon på riktigt, tro på att jag är värd något på riktigt.
(Måste tillägga att det är väldigt sällan detta händer, jag reflekterar mest över vilka känslor det framkallar och varför det sker…)

Så, vem vill jag vara?

Jag har som sagt alla förutsättningarna, jag jobbar på narkosen, läser till sjuksköterska, har fantastiska vänner och en fin familj (delar utav den), bor i en väldigt fin lägenhet, har två gudomliga katter och är en person som andra människor lätt tycker om… Räcker inte det? Kan inte det få vara den jag vill vara?
Jag har träffat någon, någon som verkar bra och fin, kan jag inte få vara hel inför honom? Låta honom stanna kvar, länge...

EmmaPemma
Inlägg: 8
Blev medlem: ons dec 22, 2010 10:01 am

Re: Vem vill jag vara?

tor feb 10, 2011 2:15 pm

Hej Flingan!

Förstår att det är förbryllande. När man inte vet varför man mår dåligt, speciellt när man tycker man har alla förutsättningar i världen för att hålla sig frisk. Dock tror jag att det finns en anledning till varför du skadar dig. Endel använder sig av destruktiva metoder rent rutinmässigt, för att man gjort det länge innan och har svårt att ersätta det destruktiva med något konstruktivt. Man kan helt enkelt vara rädd för att bli frisk! "Vem är jag utan mitt självskadebeteende?" Det jag skulle tipsa om är att du kanske skulle kunna få hjälp med att reda i varför du skadar dig själv, har du någon kontakt inom psykiatrin? Sedan, om det går försök att skjuta på de tillfällen du känner att du vill skada dig själv, vänta en stund och se om du kan komma på något annat att göra, något som är bättre för dig.

Det är skönt att ändå läsa att du verkar ha fina människor runt om dig! Ta vara på det hjarta

Massor av styrka och kramar

Flingan
Inlägg: 4
Blev medlem: ons feb 09, 2011 3:22 pm

Re: Vem vill jag vara?

sön feb 13, 2011 9:46 pm

Det ligger nog mycket i det... att det är rutinmässigt. Det känns helt enkelt konstigt att vara jag utan att vara destruktiv. Jag förstår ju att jag behöver komma till rätta med det här och att jag behöver inse att det inte för mig framåt och närmre mina mål, det bromsar mig snarare! Jag har inte haft någon fast kontakt med psykiatrin på lite mer än ett halvår men det har nu blivit bestämt att jag ska få en kontaktperson och det ser jag fram emot. Någon som hjälper mig rida ut stormen och finna svar på alla dom där knepiga frågorna som irrar runt i huvudet... Men ja, förbryllande är det!
'Pappa sa en sak i veckan som var ganska klok, han sa såhär; "Men sandra, det är ju inte så konstigt egentligen att du känner såhär för sedan du blev "frisk" så förväntar sig så många att du aldrig ska ha en dålig dag. Hade alla förväntat sig det av mig hade inte jag heller tyckt det kändes bekvämt att visa hur det känns när saker går emot en..." Och på sätt och vis har han ju lite rätt...
På det stora hela är jag rätt duktig på att hindra impulserna och när det händer är jag rätt medveten om vilka val jag gör, jag förstår just då bara inte vad som är så fel med det, i min värld är det ju helt normalt!

Tusen tack för ditt svar... det hjälpte mig att reda ut en hel del tankar jag haft kring det här och det är skönt när någon annan kan sätta ord på vad som är det lite mer levnadseffektiva sättet att tänka och stanna upp i handlingarna... tack!

EmmaPemma
Inlägg: 8
Blev medlem: ons dec 22, 2010 10:01 am

Re: Vem vill jag vara?

mån feb 14, 2011 4:37 pm

Hej igen Flingan!

Du verkar ha en klok far:) Det ligger något i det han säger!

Superbra att du ska få en kontaktperson, skönt att höra! Hoppas det kan hjälpa dig att reda i saker och som du själv skriver, att få ett stöd när livet stormar!

Massor av tankar och kramar till dig

hjarta

Lovisa
Inlägg: 2009
Blev medlem: mån jun 04, 2007 7:57 am

Re: Vem vill jag vara?

mån feb 14, 2011 9:53 pm

Hej Flingan!

Jag tycker du har väldigt intressanta tankar och tycker att det är bra att du funderar kring det här! Det betyder ju att du tar dig själv på allvar och det är bra! Jag har haft liknande tankar som du under rätt lång tid. Jag har slutat skada mig, men har fortfarande mycket tankar kring det och ibland händer det att jag tar något återfall även om det är sällan numera. För mig känns det också som att jag inte riktigt kan förstå varför jag fortfarande lockas av självskadorna. Egentligen leder det ju ingenstans, det vet jag ju, men ändå kan jag inte riktigt släppa taget. Kanske kan det handla om identitet? Att självskadebeteendet känns som en trygghet – du vet vem du är när du skadar dig, men vem är du utan självskadorna? Vem är Flingan? Finns det något du tycker extra mycket om att göra, något du är särskilt intresserad av? Tror du att det skulle hjälpa om den delen fick lite större utrymme i ditt liv? Jag tänker att det kanske skulle förminska hålrummet som destruktiviteten lämnar efter sig.

Jättebra att du ska få en kontaktperson! Hoppas att det ska hjälpa dig! Du är så värd att ha det bra och jag önskar att du också kunde känna det!

Stor kram till dig hjarta

Flingan
Inlägg: 4
Blev medlem: ons feb 09, 2011 3:22 pm

Re: Vem vill jag vara?

fre feb 18, 2011 11:16 pm

Hej Lovisa…

Skönt att höra att du är skadefri! Det var ju jag också och jag var så stolt över det… Jag vet inte hur du känner kring dina återfall, om det känns som misslyckanden eller om du tar det för vad det är och gör ditt bästa för att gå vidare och gå framåt, hur tänker du? För jag vet inte hur jag tänker! Det är svårt att reda ut tankarna kring det men det har hänt mycket på sistone som gjort att jag för första gången på väldigt länge verkligen börjat reflektera över hur jag lever och har levt mitt liv.
Det du skriver om identitet och trygghet, jag tror att 90% ligger däri! ”Du vet vem du är när du skadar dig, men vem är du utan självskadorna?” – precis så…
Sen är vi kanske lite avtrubbade, åtminstone jag. Jag förstår ju att självskadande i alla dess former kan anses konstigt, men för mig är det inte det, det är lika normalt som allting annat. Och eftersom att jag slutade skada mina armar för länge länge sedan behöver ingen annan titta på mig som om jag är onormal heller. Jag vet att det är dåligt för mig men jag känner det inte alltid. Och kanske rättfärdigar jag det för att kunna behålla tryggheten och identitetskänslan det ger mig?
Ett enda återfall och ett löfte till mig själv att jag får fortsätta så länge jag har kontroll har gjort att jag nu i 1½ år regelbundet (men med långa mellanrum) skadat mig själv…
Nu (äntligen?) har tanken slagit mig att jag kanske inte borde fortsätta…

Ja, vem är Flingan? Det finns mycket jag tycker om att göra och jag har börjat fundera på hur jag ska kunna föra in det i mitt liv igen och låta det ta större plats, skapa en bild av mig själv som jag med stolthet och äkthet kan visa upp för människor jag möter.
Jag tror att jag är på väg åt rätt håll och det här är mina första stapplande steg…
hjarta hjarta hjarta

Lovisa
Inlägg: 2009
Blev medlem: mån jun 04, 2007 7:57 am

Re: Vem vill jag vara?

mån feb 21, 2011 10:20 pm

Hur jag känner kring mina återfall beror mycket på situationen runt omkring. Om det är en situation som jag vet att jag hade kunnat lösa på något annat sätt kan jag bli ganska besviken och arg på mig själv och ångra mig rätt mycket. Är det å andra sidan en väldigt svår situation och det har gått lång tid sedan senaste återfallet brukar jag vara mer förlåtande mot mig själv. Generellt kan man säga att förut blev jag i princip alltid arg och besviken på mig själv efter ett återfall, men numera försöker jag istället tänka efter vad det var som gick snett och fundera på hur jag kan göra annorlunda nästa gång. Jag säger inte att det är lätt, för det är det inte alla gånger. Ofta är det ju svårt att stilla sina känslor i stunden och då brukar jag vänta till nästa dag innan jag analyserar vad det var som hände. Sedan tror jag att mycket ligger i attityden också. Jag har valt att se mig själv som skadefri, men med återfall emellanåt. Egentligen skulle jag ju lika gärna kunna se mig själv som aktivt självskadande, men med glesa perioder. Jag väljer att inte göra det, eftersom jag tror att det för mig skulle medföra ett slags berättigande till att skada mig ännu mer. Förstår du hur jag menar?

Skriv gärna och berätta hur det går för dig och hur du tänker!

Jag hejar på dig! Förr eller senare kommer du ur det, det är jag säker på! Du är ju redan på väg! hjarta

Återgå till "Identitet & vägval"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster