skogsljus
Inlägg: 22
Blev medlem: tis maj 04, 2010 12:15 pm

Att känna sej behövd & ha en plats

ons mar 02, 2011 1:56 pm

Jag skulle vilja känna mej behövd. Som att jag har en uppgift. Någonting som jag kan bidra med som gör världen till en aning finare eller mer hoppfull vilsam accepterande plats. Om det så vore att pryda sallader i buffen på en liten restaurang eller vika servetter eller diska eller sälja naturvänliga produktalternativ eller baka surdegsbröd eller tova änglar eller ha en utställning med mina dikter och målningar och andra kreativiteter som jag emellanåt skapar eller ordna positiva filmkvällar för andra som också vill se lite positivitet och få inspiration. Eller komma igång med den taktila massagen igen (som jag var eld och lågor över i början när jag hittat det och lärt mej det, tills känslan av min obetydlighet tog överhanden) och våga erbjuda andra det. Men jag vet inte hur jag ska komma igång med något av de?

Börjar inse mer och mer att mitt enormt dåliga självförtroende nog verkligen förstärks i min åratals långa sjukskrivning där jag mest bara går "gömd" hemma, och nu dessutom i en relativt ny stad där jag inte känner någon utom min sambo och har mina gamla vänner utspridda i nästan varsina ändar av sverige. Känner mej så feg att söka upp platser där jag kan träffa människor och behöva prata med de, för vad har jag att komma med liksom, sjukskriven sjukskriven och evinnerligt sjukskriven känns det som. Känns som att de jag hittills träffat i den här staden (men knappt nånsin förr?!) blivit så besvärade av min sjukskrivning att det knappt finns nånting prata om. Lite så känner jag också förövrigt, känns så trååååkigt bara gå här hemma och vänta vänta vänta (på behandling, sysselsättning och bättre tider?). Men det Måste ju finnas annat också!?! Måste väl finnas en friskplats för mej med?! Något sammanhang som jag kan få bidra lite i. Känna att det finns nån mening med det vardagliga. AAAAaaaaaaahhh! Jag vill inte känna mej så här obetydlig och vilsen och rutten och osynlig och dubbelobetydlig och..... ensam..... Vill våga tro på mej själv och göra verklighet av Någon av alla de ideer som flyger runt i mej titt som tätt istället för att begrava de under känslan av att jag ändå inget duger till... För det kan väl inte stämma? När jag tänker efter så har jag ju förut tillsammans med vänner ordnat stora adventsfrukostar (vilket tydligen var min idé och så vips blev det av! (och jag som ofta tror att jag inte ens finns eller märks) Surprised ) som varit väldigt uppskattade och jag har gjort vackra sallader som fått människor att använda sej av sina leendesmuskler och jag har diskat och diskat och åter diskat så människor haft rena tallrikar och bestick äta med en magisk nyårsafton, även när vattnet försvann och vi behövde hämta utifrån en pump och och värma upp vattnet innan diskningen. Varför kan jag inte komma ihåg de sakerna? Bara för att det varit frivilligt och ideelt så kan det väl inte räknas bort.. Och bara för att jag, vid en ålder där flera jämnåriga har både högskoleutbildning och arbetserfarenhet, inte har annat gymnasiebetyg än i motorredskap eller nåt sånt (vilket jag dessutom är ohygligt ointresserad av) så kan det väl inte betyda att jag inte har något komma med..? Eller..? Skriiiiik, igen!! Jag vill våga tro på mej själv, och finna en plats där jag får känna mej behövd!! Som att jag bidrar med något. Med acceptans och respekt för mina stundtals svårigheter.. För egentligen borde väl mina (och alla andras) styrkor vara starkare än svårigheterna..? Jag vill helt enkelt känna att jag får finnas och ha en plats så som jag är! Vill Våga tillåta mej att Finnas!!

Var bara det jag ville säga! Tack för uppmärksamheten hjarta

Hannitan
Inlägg: 2630
Blev medlem: tis nov 28, 2006 12:16 am

Re: Att känna sej behövd & ha en plats

ons mar 02, 2011 3:28 pm

Åh vad jag känner igen mig!!

Själv har jag börjat kolla runt på volontärbyråns olika alternativ. Inte riktigt hittat något som jag gillar/vågar/tror att jag klarar osv än.. Men kanske kanske någon dag. Jag gillar det för att det är något jag kan styra själv, slipper vänta på massa myndighetsbeslut osv och eftersom det är frivilligt kan jag också själv bestämma hur mycket och när osv.

Har också tittat lite på träffpunkter för dom som mår psykiskt dåligt, någonstans man kan gå och bara vara. Ibland tvekar jag lite, för det kan bli lite deprimerande och känns lite som att typ gå och sitta i en soffa någonstans och snurra med en sked i en kaffekopp. Men så tänkte jag efter några varv till och insåg att det behöver ju inte bli så! Man kan ju dra igång olika saker inom träffpunktsverksamheten. Som du skrev om adventsfrukostar osv.. Det är ju säkert uppskattat även om dom andra.

Hoppas du hittar fram till din grej!
hjarta

Amanda
Inlägg: 363
Blev medlem: mån okt 06, 2008 3:12 pm

Re: Att känna sej behövd & ha en plats

ons mar 02, 2011 6:25 pm

Åh vad fint uttryckt!

Barneveld
Inlägg: 436
Blev medlem: fre jun 12, 2009 1:38 pm

Re: Att känna sej behövd & ha en plats

tor mar 03, 2011 7:45 pm

Åh vad jag känner igen mig. och vilka kul idéer och fina resurser du verkar ha. Jag skickar lite virtuell sinnesro till dig så att du kan se själv hur bra du är hjarta Kram

skogsljus
Inlägg: 22
Blev medlem: tis maj 04, 2010 12:15 pm

Re: Att känna sej behövd & ha en plats

ons mar 09, 2011 10:48 am

Tack ni uppmuntrande hjarta

Hannitan, jag kollar också runt efter lite volontära alternativ. Eventuellt har jag hittat en i en butik som precis stämmer in på mina intressen. Med Fare Traid och sånt.. Fast jag känner mej lite rädd våga också, mår jag tillräckligt bra..? Kan jag vara tillräckligt stabil tillräckligt länge..? Hmm... Men som du skriver, kanske kan vara bra veta att det finns också, tills den dag man känner att man orkar.

Träffpunkter för de som mår psykiskt dåligt, var hittar man de? aldrig riktigt förstått det.. Kanske för att jag inte riktigt vågat "beblanda" mej med andra som mår dåligt heller... Embarassed

Men jag var igår till en dagrehabilitering (på psyk) som jag eventuellt ska gå ett tag. Men jag känner mej lite kluven. Känns på nåt sätt som att jag tillåter mej stanna i att må dåligt om jag går dit, som att jag "ger upp" och tror att jag ska bli kvar där resten av livet i så fall. Men försöker tänka att det kanske inte behöver blir så heller, kanske kan vara en plats att gå till en tid, högst fram till sommaren, och sen känna att jag vågar mej iväg till något annat som är i en lite mer "frisk" miljö. Eller så börjar jag med något annat direkt? Fast det är en otroligt tuff tid just nu för mej, med uppklaranden av flertalet saker jag inte riktigt vågat röra vid förut, så på ett sätt kanske det vore bra med en tillåtande plats gå till under tiden det mest turbulenta hittar till stabilitet.. Och som du skrev, kanske är möjligt kan dra igång nån av planerna där. Baka surdegsbröd och bjuda på till fikat och stöpa lite ljus som kan tändas samtidigt, eller nåt sånt... Om jag nu vågar det där.. (känns lite som att jag inte får vara fri i min kreativitet på såna platser, där ska man ju må dåligt Shocked vilka fördommar jag har.. det är ju trots allt en kreativ verksamhet där man, som jag förstått det, uppmuntras att skapa nytt..)

Hannitan
Inlägg: 2630
Blev medlem: tis nov 28, 2006 12:16 am

Re: Att känna sej behövd & ha en plats

ons mar 09, 2011 8:31 pm

Hmm, jag känner mest till i Stockholmsområdet, dom har jag hittat via internet, googlat och sen letat mig vidare via olika länkar. Kommunen har en del och vissa frivilligorganisationer har en del också.

Får du testa dagrehaben och se hur det är innan du bestämmer dig helt? Jag tycker det kan vara så olika på sådana ställen hur det är/hur man reagerar och det går ju aldrig att riktigt veta innan man testat..
Våga lita på känslan! Ibland kan det ju också vara så att flera saker är rätt/bra fast på olika sätt, då gäller det ju att 'bara' (inte så bara kanske..) bestämma sig för vad man vill fokusera på just nu. Så kan man fokusera på det andra senare.

Och man får vara kreativ även i miljöer där många mår dåligt! Ofta har jag upplevet att det är så, någon som stickar, någon som gör smycken, målar eller liknande saker. Kanske inte alla, men det finns ofta någon eller några.

hjarta

Återgå till "Identitet & vägval"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster