Funderade över det här med att "få" behandling. Jag hade kontakt med psykiatrin i åtta år men blev aldrig erbjuden någon terapi av dem, den fixade mina föräldrar privat efter två år.
ah, jo, jag håller med dig. Jag ska nog ändra definitionen lite, till genomgått/genomgår?
Vilken behandling landstinget betalat är ju en helt annan fråga, som också är väldigt intressant.
"Huvudproblemet" fick jag dock ingen hjälp för Rolling Eyes Men jag borde kanske ha kryssat i samtalsterapin också, även om vi ordnade det privat?
Usch, jag har verkligen helt vidrigt ruttna erfarenheter av psykiatrin. Glad för att det finns andra som har andra erfarenheter - det behövs lyftas fram också!
Även om det finns något tröstande i att känna igen sig blir jag alltid ledsen när någon annan har liknande erfarenheter som jag. Önskar att ingen ska behöva ha haft det som du, jag och en del andra hade det. Att bara erbjudas någon sorts förvaring och mediciner, ibland vill jag bara slita av mig håret av blotta tanken att det bara var det som erbjöds mig. Och många andra.
Blir också glad av att andra har annorlunda erfarenheter, det inger ju hopp!
Tycker det är så konstigt hur man ibland kan låta så unga människor med hela livet framför sig bara förvaras och äta preparat... blä, riktigt förbannad blir jag!
Nä, nu känner jag att jag blir så där himla arg igen!

Ska försöka spara den energin till att försöka förändra, det ska inte behöva vara så här! Just ang. SHEDO, man kan förändra saker.