Vilken typ av behandling genomgår du/har du genomgått?

[Badanka]

Jag har bara bra erfarenheter inom psykiatrin. Jag behöve bara vänta två veckor på att få komma på bedömningssamtal. Jag fick vänta ca 2 månader på att få en psykolog. Det jag är mest kritisk till är att medicinering sattes in väldigt tidigt. Men det var nog så att jag behövde det oxå, så det var nog bra att de gjorde som de gjorde.

Jag har en riktigt bra läkare och en bra psykolog. Det är viktigt att de oxå får framhävas och att psykiatrin faktiskt funkar på vissa ställen. Det har den i alla fall gjort för mig.!

ån va skönt att höra! Det är ju så det ska funka, att man blir uppfångad och hjälpt utifrån de behov man har, och så funkar det ju på många ställen.
Jag har ju i slutänden fått en riktigt bra psykolog också genom landstinget, även om det tog sju år. Så självklart händer det mycket bra grejer också.

[Celli]

Funderade över det här med att "få" behandling. Jag hade kontakt med psykiatrin i åtta år men blev aldrig erbjuden någon terapi av dem, den fixade mina föräldrar privat efter två år. Läkemedel var det enda jag blev erbjuden, varför jag valde att endast kryssa i den. Jo, förresten, jag fick sjukgymnastik hos ätstörningsteamet också ett par gånger, efter att mina föräldrar tjatat sig till det! Så jag kryssade i det också, även om det drogs in efter ett par gånger eftersom läkarna inte ansåg att ätstörningarna var mitt huvudproblem... "Huvudproblemet" fick jag dock ingen hjälp för Men jag borde kanske ha kryssat i samtalsterapin också, även om vi ordnade det privat?

Usch, jag har verkligen helt vidrigt ruttna erfarenheter av psykiatrin. Glad för att det finns andra som har andra erfarenheter - det behövs lyftas fram också!

Vi fikk jo egentlig ingen andre tilbud vi heller...=/ bare medisin. Også hadde vi jo gym på skolen men det var ikke terapi.

[Karin]

Underåren som jag hade kontakt med psykiatrin fick jag läkemedel, taktil massage, psykiatrisk sjukgymnastik, stöd samtal och tillslut EMDR- behandling.

[lindtinan]

Jag har fått medicinering, samtalsterapi och EMDR. Jag kryssade även i sjukgymnastik eftersom jag står i kö till det just nu. Dessutom har jag nu en stödkontakt som jag går till och pratar med med jämna mellanrum.

[Lisa]

Jag har gått i:
Inom psykiatrin
Bildterapi ett kortare tag i öppenvården. Det funkar inte alls för mig, för jag är alldeles för självkritisk för att teckna och låta någon annan se det. Dessutom skulle man ju ändå prata om det efteråt; då kunde vi väl struntat i att teckna och bara pratat? Jag är verbal, jag målar i ord, inte med kritor, färger och ritstift. Effekt: Ingen. Irritation.
Psykiatrisk sjukgymnastik - det som funkat bäst för mig och som räddade livet på mig. Kombinationen av fysisk och psykisk behandling är det jag behöver, för jag lever i kroppen och måste ta in saker i kroppen, inte bara i tankarna. Effekt: Suverän!
Medicinering - har väl testat mig igenom 13-14 antidepp och kombinationer av olika antidepp. Till sist funkade en, som jag hade i 4 år. Dessutom lugnande och sömntabletter. Effekt: Varierande, till sist bra.
Annan - ECT. Effekt: Kass. Mer deprimerad, ingen förändring på beteendena eller motivationen.
Hade samtalskontakt med en psykolog i tre år efter att de insåg att antidepp inte hjälpte så värst bra, men jag kan inte kalla det för terapi, för det går inte att jämföra med den andra terapi jag gått i. Eller så var det för att jag inte förstod att det inte går att prata bort en ätstörning, utan att jag måste äta bort den.

Utanför psykiatrin
KBT - Privat, en behandlingsomgång (20 ggr), men det hjälpte sådär lagom eftersom jag inte var helt motiverad att ta itu med de större problemen (ätstörningen) då. Effekt: Sådär då, bra idag. Löste ett tillfälligt problem, var ett bra sätt att tänka som jag tillämpar både på mig själv och andra.
Psykodynamisk terapi - Privat, i nästan 2 år före och efter behandlingshem, och det funkade jättebra. Fast bara för att jag hade brutit svälten, gått upp i vikt och släppte äs-beteendena, annars hade jag säkert kunnat sitta där och pladdra i evigheter utan effekt. Effekt: Riktigt bra.

Efteråt, för att släppa resterna och bearbeta allt annat
Kombination av KBT och psykodynamisk terapi.

Jättebra fråga!

Kram
L

[echina]

Jeg må bare si at jeg har også mest positive erfaringer fra psykiatrien! Noen få negative, men mest positive! Det kommer nok veldig an på hvem en møter og hvor bra kontakt en får. Men jeg vil gjerne si at mange i psykiatrien gjør en god jobb! Hadde det ikke vært for psykiatrien hadde ikke jeg vært her jeg er i dag!

[Sandra]

Jag fick taktil massage regelbundet medan jag var inom barpsyk - och har funderat på att plocka upp det igen privat. För mig var det jättebra för både kroppskännedom, acceptans, avslappning och att rentav tillåta någon att röra vid mig
Jag har också goda erfarenheter av psykiatrin och jag tror ofta det ligger i en kombination av orsaker. Jag kan tänka mig att om jag fått hjälp tidigare att det gått utför på ett helt annat sätt, samtidigt önskar jag ju ibland att jag kunde sluppit fyra år av att inte vilja leva och en hel mängd med osynliga bekymmer - och tro det är normalt att känna så
När jag sökte hjälp första gången blev det inte bra - och visst har jag träffat på behandlare som jag undrar vad de gör inom vården överhuvudtaget. Men i slutändan har jag faktiskt fått BRA hjälp, blivit lyssnad på, förstådd i den mån det gått och tagen på allvar. Visst är mediciner en stor del av psykiatrin (liksom den är en stor del av en del andra vårdformer totalt i onödan) och jag kan bli så frustrerad över hur lätt det är att det är enda "behandlingen" någon erbjuds. De allra flesta är ju överens om att medicin i sig inte är själva målet - utan ett komplement till den behandling man får/borde få. Själv vet jag inte om jag skulle finnas idag om det inte vore för att det sattes in så pass tidig medicinering, det jag är mer skeptisk till är att man inte har regelbundna utvärderingar av människors mediciner - och effekten av medicinerna.

[RMW]

Samtalsterapin fick jag helt och hållet utanför vården, fixade det själv. Har man specifik problematik som missbruk är det lite lättare verkar det som att få tillgång till kostnadsfria samtal på andra håll.
Kryssade även i sjukgymnastiken trots att det inte var inom psykiatrin. Stod i kö i två år för att komma dit. 'Basal kroppskännedom' hette det.
Annat: ECT. (Jag gillade att bli sövd helt enkelt. I övrigt var ECT:n fullkomligt meningslös, precis som all psykofarmaka jag fick.)

[Pia]

spännande undersökning

tråkigt att se att så få personer fått DBT-behandling då det är så bra (för nästan alla)
att medicinering fick flest röster är jag inte förvånad över men visst är det synd

[Solros]

Medicinering, samtal och bildterapi är min erfarenhet.