Vilken typ av behandling genomgår du/har du genomgått?

[Loppan]

Jag har haft flera olika.

- KBT/KPT (behandlingshem)
- Ätstörningsenhet
- Dietisthjälp
- Slutenvård, öppenvård
- Medicinering
- Boendestöd (ett sätt att ta sig framåt ju)
- Kontaktpersoner
- Personlig coach

I kommunen där jag bor finns det en träfflokal för personer som mår psykiskt dåligt. Ett café. Väldigt trevligt. Det finns ett stort aktivitetscenter för alla åldrar med olika verksamheter. Snickeri, textil, kök och mycket mer. Det finns en grupp där de unga är samlade - en "unga vuxna grupp". Hittar på roliga saker.

Jag har träffat oräknerligt många bra behandlare under mina sjukdomsår!

- Dansterapi

Jag tror att den formen kan vara bra för många. Ett sätt att uttrycka det som gör ont inuti genom rörelser till musik. Ett sätt att bekanta sig med sin kropp. För mig blev det dock lite knas eftersom att jag har dansat mycket och då gjorde jag dansandet/rörelserna med prestationstankar. Vilket inte alls var syftet. Jag älskar att improvisationsdansa, men där med min terapeut blev det...knas. Oftast satt vi bara och pratade. Men när jag kunde lätta på prestationen kändes det också bättre. Dans är för mig ett sätt att uttycka känslor. Fast de negativa tankarna var i den svängen så starka att allt var rörigt.

Har du genomgått dansterapi?
Hur upplever du den behandlingen?

Kram Josefin!

[Anna]

medan jag var inom barpsyk

Oho du! Är de nåt nytt dom har börjat med??

Själv har jag fått ganska många olika slags behandlingar, med väldigt olika effekter. Det enda jag verkligen helhjärtat kan säga har hjälpt mig är EMDR-terapi, som jag alltså fick för PTSD:n. Innan jag började där var det ganska oklart vad mina problem bestod i, så man testade sig nog fram mycket. Mycket av den behandlingen jag fick när jag var inlagd inom barn- och ungdomspsykiatrin gjorde mig sämre, men den traumatiska "vården" har jag (tackochlov) fått hjälp med att bearbeta genom EMDR.

Det jag prövat är
olika typer av individuella samtal/psykoterapi
och familjesamtal
ätträning (gick helt enkelt ut på att man skulle äta, vara still och få värme. Ingen vidare effekt på mitt mående, även om vikten gick upp.)
KBT-inriktad ätstörningsbehandling (men jag fattade nog aldrig riktigt grejen när jag var där... )
medicinering (hjälpte inte mig ett dyft, tyvärr)
bild- (och lite musik-) terapi (var stärkande för min självkänsla. Gav mig liksom kraft och ett alternativt sätt att uttrycka sig på)
dansterapi i grupp (var med i ett forskningsprojekt där vi blev filmade i terapin. Jag var nog lite för blyg och rädd för att våga öppna mig för två terapeuter, en annan tjej och en kamera. Det kanske hade varit bättre i ett annat läge för mig.)
miljöterapi (på behandlingshem. alla i personalen var steg 2-utbildade, men deras stöttning övervägdes av att de andra ungdomarna mådde pest och pina, så miljön blev ganska oterapeutisk för mig ändå.)
taktil massage (vet inte riktigt vilken effekt det hade på mig. Ingen negativ iaf. Förmodligen hade det varit positivt i kombination med andra fungerande behandlingssätt, men vid den tidpunkten motarbetade så många andra delar mitt tillfrisknande, så det är lite svårt att säga vilken effekt det hade)
akupunktur fick jag inte direkt för psykiska besvär, men smärtan berodde delvis på mitt mående och akupunkturen hade efftekt på den iaf!

I de behandlingar som varit mer diffusa har det nog spelat störst roll vilken attityd behandlaren haft, inte metoden i sig, tror jag. I EMDR-terapin var det helt enkelt rätt terapi, så det hade nog inte varit hela världen om psykologen varit lite evil (även om hon nu inte var det ).

Jag är nog väldigt svår att hjälpa eller styra om jag inte själv vill. När jag inte själv sett någon mening med behandlingen har jag nog minst sagt varit svårbehandlad. Oavsätt metod eller diagnos är det nog viktigt att känna sig delaktig i sin egen behandling. När jag fick EMDR var jag ordentligt motiverad själv och då var det så mycket lättare att uthärda jobbiga känslor. Vet man varför och har ett mål med det man gör är det lättare att kämpa. Och är man som jag en väldigt viljestark person är det ju bara dumt att inte uttnyttja den styrkan.

[Flaming Dove]

Jag kryssade för psykodynamisk terapi, bildterapi och medicinering. Har huvudsakligen bra erfarenheter av psykiatrin. Det kan nog delvis bero på att jag bara haft kontakt med öppenvården, att döma av berättelser från folk som varit inlagda. Bildterapin var något jag verkligen hoppats på, men i ärlighetens namn känner jag nog liksom Liane att det kanske hade varit bättre att bara prata. Vidare så kan jag tänka mig att DBT egentligen hade varit att föredra framför psykodynamisk (även om jag alltså aldrig provat det), men i och med att jag trivdes med den psykodynamiskt inriktade terapeuten kändes det bra ändå.

[mollis]

Annan: ECT
Skönt att bli sövd, mer var det inte. noll effekt på min depression.
Fick ect i flera omgångar, närmare 40 stycken totalt. Fick sluta när jag inte hittade till mitt rum eller visste vad det var för dag.

Sjukgymnasten som jag träffade gick jag på promenad med 2 gånger i veckan. Ibland hade vi avslappningsövningar efteråt. Ibland styrke(?)träning. Jag grejade inte att träna i grupp så vi träffades enskilt. Det var även hon som lät mig pröva bolltäcket under en period. Jag måste säga att det var hon som fick mig att vilja ha sjukgymnastik, inte för att jag ville åt träningsbiten utan för att hon hade en bra förmåga att få mig att slappna av, försöka se helheten och sen var hon som en frisk fläkt till skillnad från de som jobbade på min avdelning. Hade hon andra ärenden på min avd. kom hon alltid in till mig och kollade läget och pratade en stund. Jamenar det är det som är vård! Att bryyyy sig. Att vara snäll. att inte döma. att lyssna.

[Badanka]

jag har också fått ECT, men det hjälpte inte alls.

[_anna_]

Går på samtal 1 gång i veckan så jag kryssade i "Andra sorts samtal/vet ej vad samtalen kallas".

[Wera]

DBT - Med individualterapi & grupp. Synd att inte fler har fått det. För det hjälpte mig verkligen!

Medicinering - såklart. Massa meningslösa mediciner. En enda antidepp har funkat och den äter jag fortfarande.

Stödsamtal - hos kurator. Skönt att ha ett slags "bollplank", lättare att klara av vardagen.

Familjeterapi - gick åt helsike. Min familj var inte mottaglig. Alls.

Ungdomsteamet - jobbar med missbruk. Jag utreddes, togs på allvar, lyssnades på. Jättebra!

KBT-sömnskola - att lära sig sova. Funkar säkert om man är redo för det, vilket jag inte var.

[Amanda]

Jag får psykodynamisk psykoterapi, mediciner och så går jag i mindfullnesskurs på en vårdcentral som jag hittade till via kontakter. Mindfullness verkar bra! Och samtalsterapin är en livsnödvändighet.