Betyg på den slutna psykiatriska vården

[cherryblossomgirl]

Jag har vistats 6 månader totalt på akutpsykiatrisk avdelning sen mitten av januari. Jag har fått nog många gånger... men för lite mer än en vecka sen hände det som inte fick ske och då bestämde jag mig för att ALDRIG MER söka vård på detta ställe. Senaste månaden har jag skrivits in 3(!) gånger och fått åka hem efter 2-3 dagar hur dåligt jag än mått... på grund av ett skitdåligt "avtal" som jag och min förra avdelningsläkare/monster slöt. Vården på det stället jag varit på har varit INVALIDERANDE, förnedrande, ignorant och haft mycket stora och slarviga brister som lett till andra människors död eller andra psykiska och fysiska skador. Det jag sett där inne är saker som inte en 19-årig tjej ska se helt enkelt. Det har ändå funnits guldstunder och jag hade turen att få mycket bra kontakt med en i personalen som jag i dagsläget saknar jättemycket. Om det inte hade varit för henne så hade jag inte stått ut med vården på det stället och inte heller med livet. Jag mår i dagsläget fortfarande inte bra, är i riktigt dålig form faktiskt... men hon har ändå räddat en viss del av mig om än så bara ökat mitt tålamod för den psykiatriska vården.

[_anna_]

Kryssade i Den vård jag fått har varken varit bra eller dålig, fast nu funderar jag på om jag egentligen skulle kryssat i missnöjd. Kan man ändra det på nåt sätt?
Blev inlagd i somras och fick skriva ut mig när jag ville (frivilligt inlagd).
Men eftersom det bara kändes som förvaring så skrev jag ut mig efter 1 vecka, och det hjälpte inte mig heller att vara där inne. Vet att det var fler på avdelningen som sa att dom saknade att det inte fanns någon professionell att prata med och det gjorde jag också. Men hade ändå tur, min terapeut kom upp till avdelningen dagen efter jag blivit inlagd och pratade med mig fast han inte behövde det. Men det var det som jag saknade mest, att det inte fanns någon att prata med.

[Amanda]

Jag kryssade i "ganska nöjd". Det var mest förvaring, och jag blir enormt överraskad att höra om personal som haft tid att spela spel med patienter etc. Bäst första inläggningen var när jag fick anafranildropp och fick träffa sköterskan varje dag för att sätta det = någon som pratade med mig. Sedan på en annan avdelning fick jag en bra kontaktperson och frigång, det kändes verkligen som att jag blev lagom utmanad och inte behövde vara ständigt rädd för att bli för tidigt utskriven.

[Celli]

Bedre enn med åpen, men ikke bra.

[Foffo]

Mycket missnöjd.

Har bara varit inlagd en gång - efter den upplevelsen blåvägrar jag att någonsin lägga in mig igen .
Blev förvarad i en vecka. Inte en chans att få prata med någon om varför jag mådde så dåligt att jag hade hamnat där, förutom några träffar med läkare för att diskutera (läs: lyssna på läkarens åsikt om) min medicinering. Den sista läkaren jag träffade där hade tydligen inte ens öppnat min journal, för jag fick dra allt om varför jag var där ytterligare en gång.

Såg inte ens till något Yatzyspel på avdelningen...

Jag åkte hem och måde minst lika dåligt som när jag kom dit (varför skulle något ha blivit bättre av att sitta inlåst där och titta på teve en vecka?). Hade ingen öppenvårdskontakt och avdelningen följde inte upp mig och såg till att jag fick en. Det var nästan det värsta. Vad, vad, vad var poängen med att förvara mig ett tag för att sedan skicka ut mig till... ingenting?

[Amanda]

Den sista läkaren jag träffade där hade tydligen inte ens öppnat min journal, för jag fick dra allt om varför jag var där ytterligare en gång.

Åh, känner igen mig SÅ väl. Vet inte hur många gånger under det senaste året som jag fått svara på frågor som "när började du må dåligt?" "Vad är det du pluggar?" när jag protesterade och sa att nu får de för 17 ta och läsa i journalen för så himla kul är det inte att berätta sin sjukdomshistoria tills den låter som att den är uppdiktad, sa de att de ville höra mig berätta MED EGNA ORD. Sure. De ville kolla om jag var någorlunda klar i huvudet tror jag. Tröttsamt, tröttsamt.

kram

[Frusen]

Jag röstar väl i båda och säger som jag sa tidigare, Jag fick ingen hjälp!

[Amanda]

Idag är jag bitter på slutenvården. Vår vän vårdades på en avdelning från och till under två års tid (bla en femmånadersperiod). För en månad sedan var hon inne en vecka men blev sedan utskriven. Hon planerade en fest men ställde in den, och gjorde istället ett impulsivt självmordsförsök och var tillbaka på avdelningen. Efter mindre än en vecka fick hon frigång. I fredags hade hon varit inlagd drygt två veckor. Då gick hon ut för en promenad och kom inte tillbaka. Hon hoppade från Oscarsbron och blev funnen på eftermiddagen igår. Det är så fruktansvärt. Jag ville ju tro att hon var trygg på avdelningen. Att de har koll där, hänger med lite i hennes svängningar. Finns till hands när hon mår dåligt. Nu är hon död. Det är inte enbart, men till viss del, DERAS FEL!

(Samma avdelning hade morgonen efter X skrevs in senast, för två veckor sedan, inte upptäckt att en kvinna hängt sig på sitt rum förrän morgonpersonalen kom för väckning och hon inte gick att rädda.)

[Engelbrekt]

Rebella: Jag ryser när jag hör det! Styrkekramar till dig!

Jag kryssade i att att jag var missnöjd. Jag har bara varit inskriven kortare perioder (och faktiskt vårdats längre perioder på somatiska avdelningar pga. psykiska problem än tvärtom) men de var så dåliga att jag bestämde mig för att aldrig läggas in igen.

Framförallt var det känslan av förvaring som jag tyckte var dålig, visst är det inte meningen att någon ska ligga inne några längre perioder och visst löser man inte sina problem på en avdelning och det ska ju också vara idealet, men så är det ju inte! När jag lades in som anorektisk 18-åring så visste inte personalen vad de skulle göra med mig. Jag behövde under tiden jag var inlagd aldrig dricka, äta eller väga mig (trots att jag var markant underviktig). Mina monster trivdes bra där vill jag lova! Dessutom var jag lugn när jag var där (eftersom jag inte behövde äta) så jag fick frigång rätt snabbt vilket betydde att jag kunde motionera obehindrat.

En annan sak jag tyckte var hemsk var att personalen inte såg patienterna som jämställda (människa som människa). Jag ska inte säga att det gällde för alla, men när jag mådde mycket dåligt och hade behövt stöd så gick två i personalen förbi (en ordinarie och en vikarie) varpå vikarien frågade om de inte skulle hjälpa mig. Då svarade den ordinarie att mitt beteende var typiskt för en psykiskt sjuk person.

Sedan tycker jag att de generellt hade för lätt att ta till mediciner och fasthållning för att få som de ville istället för att resonera med patienterna så att det blev bra för båda parterna, så kände jag det i alla fall.

Jag har för litet erfarenhet för att döma ut all slutenvård men jag kan i alla fall säga att min tid inom den var dålig, när jag blev utskriven första gången sade läkaren till mig att de hade misslyckats med min vård under tiden jag hade varit inlagd och inte visste vad de skulle göra annat än att skriva ut mig.

Det var faktiskt skönt att få skriva av sig, även om jag idag inte går och mår dåligt över mina perioder inom slutenvården.

[Muppelina]

"Jag är mycket missnöjd med den vård jag fått (ständiga brister/flera mycket allvarliga brister"
Legat inlagd 2 månader på slutenavd, samt hamnat på ett förskräckligt behandlingshem.
Finns mycket jag skulle kunna säga om allt, en av mina kontakter anmälde mitt fall till patientnämden (tror jag det hette, blir osäker) och sa upp sig själv i protest från kliniken)