Kortärmat i skolan och inom vården...

[BlackButterfly]

Jag har vatt skadefri i snart 5år men ärren är väldigt framträdande. Jag har alltid vetat att jag vill jobba inom vården å denna terminen har jag tatt upp mina sjuksköterskestudier igen. Fick ta uppehåll för 9år sen. Jag har inga problem att ha kortärmat på stan el så men när ja börja skolan nu så valde jag att alltid ha långärmad pga att ja inte vill bli dömd. Vill att de ska lära känna mig å inte skapa sig en egen bild utifrån mina ärr. Snart ska vi va förstå gången på KTC, kliniskt träningscenter, där vi ska lära oss ta blodprover, EKG, tvätta varann osv. Vi ska ha sjukhuskläder, dvs kortärmat å byta om med varann + att vi ska sticka, tvätta, ta blodtryck å sätta EKG osv på varandra. Ja har kräkts 3ggr/dag i 2v nu för att ja har sån ångest över detta. Jag är jätterädd att min klass ska döma mig å ta avstånd från mig mm. Först trodde jag att vi skulle va i 2 grupper å tänkte att jag kunde berätta för hon ja kommit närmast i klassen. Men vi kom inte i samma grupp å nu skulle vi ha introduktion hela klassen samtidigt. Vet inte hur de kommer bli sen om vi ska va alla el i 2 grupper. Är jättenervös är inför VFUn oxå. Där är de oxå kortärmat som gäller. Är rädd att alla, både personal å patienter, ska döma mig å prata illa om mig. Att de ska säg att ja inte kan bli sjuksköterska pga ärren å min bakgrund inom psykiatrin. (Har redan fått höra det flera gånger)
Nån som har erfarenheter av detta? Hur gick de för er? Hur gjorde/tänkte ni? Är rädd att inte kunna få jobb sen som färdigutbildad å att patienterna ska säg att de inte vill bli vårdade av mig.
Sen tänker ja lite ön ja kanske stirrar upp mig i onödan. Om ja pratar med nån innan KTC å visa hur de ligger till så tycker kanske de Är en liten grej å att ja är urlöjlig som berättar de...

[Hummeldumm]

Hej BlackButterfly! Jag har inte varit i din situation dels för att jag hade arbete där man kunde ha långärmat och dels för att mina ärr inte är så framträdande. Har tatuerat över en del av dem. Men nu till ditt dilemma. Jag personligen hade nog tyckt att det vore skönt att börja berätta det för en person. Har du bra förtroende för din handledare på utbildningen. Kanske kan hen tillföra något. Jag tror inte det är så ovanligt att folk inom vården blivit det just genom något de själva eller deras anhöriga gått igenom. Jag önskar dig all lycka till och hoppas att någon som varit i din situation svarar.

[Chastity]

Hej!
Kanske lite väl sent svar här från mig!
Jag studerar också inom vårdyrket så jag känner igen mig i vad du pratar om. Jag personligen har skitit fullständigt i om folk i klassen tycker illa om mig eller liknande, jag har i stort sett visat mina ärr öppet inför klasskamraterna. Dock ingen som frågat eller påpekat något om det. Än.
Jag är väl egentligen också rädd att jag inte ska ha möjlighet att få jobb inom psykiatrin också då jag har ärr, men det är något jag kommer få behöva diskutera med min eventuella arbetsgivare när jag kommit så långt. Men självklart kan du bli ssk även fast du har ärr! Låt inte det stoppa dig!