Sjukersättning

[Hummeldumm]

Var på besök hos min psykiatriker. Sjukersättning kom upp på tal. Det är så dubbelt. Det vore en lättnad för jag klarar precis av det jag har och är hela tiden rädd att någon ska tvinga mig att jobba mer. Men det känns jobbigt att inse att man är förbrukad, att jag inte kan lika bra som andra, att det är något fel på mig. Sen oroar jag mig för vår ekonomi så klart. Vill inte behöva flytta ifrån huset, inte nu medans barnen är små. Vid nästa besök skall vi börja skriva papper om jag inte har ångrat mig. Jag känner mig helt tömd på energi och har ångest. Ändå tror jag att sjukersättning är rätt.

[Gonzo]

Ta för dej av det du kan få med gott mod Hummeldumm. Det finns många flera än du som får sjukersättning. Och det är helt legitimt. Det viktigaste är att ni har det ok i familjen. Barnen är långt vitigare än någon karriär. Och jag hoppas ni får behålla huset. Det blir sällan billigare att flytta ändå.

[Hummeldumm]

Är helt säker på att jag aldrig mer kommer att jobba 100%. M a o är det inte så konstigt att sjukersättning kommer på tal. Jag håller med dig om att familjen går före karriären och huset får ordna sig på något sätt. Men själva ansökandet bävar jag för. Läkaren sköter en del av det men resten är jag och försäkringskassan. Wtf, det värsta som kan hända är att jag får nej.

[Gonzo]

Du klarar det nog ska du se. Och ett eventuellt nej kan kanske överklagas. Jag håller tummarna för att det ordnar sej. Och inte tar en evig tid.

[Barneveld]

Hoppas det går bra. Att försäkringskassan säger ja och att du känner dig nöjd med ditt beslut efteråt. Kram