Barneveld
Inlägg: 436
Blev medlem: fre jun 12, 2009 1:38 pm

Tänk om man kunde bli professionell kanintränare

sön apr 19, 2015 7:47 pm

Just nu går jag en kaninkurs i Lelystad, Nederländerna. Där får jag lära mig allt om kaniner, utfodring, beteende, tecken på hälsa och sjukdom, träning, anatomi och fysiologi och tamkaninens historia. :d:
Genom kursen har jag också fått kontakter med andra kaninälskare. Förra veckan var det en av dessa som skickade ett meddelande till oss andra, det gällde två kaniner med ångest. Situationen var som följer:
Kaninerna, Lotje och Nikki, hade blivit omhändertagna på grund av att de blivit misshandlade av ägaren. De hade varit med om hemska saker, bland annat tydligen blivit kastade genom rummet! 8O
Nu bodde de tillfälligt på ett kaninhärbärge med massor av andra kaniner. Varje kväll fick de panikattacker, stressade upp varandra och började skrika så att alla kaniner på hela härbärget blev uppskrämda. Dessutom hade de kaninsyfilis som måste behandlas med sprutor. Ägaren för härbärget hade inte tillräckligt med tid för att socialträna kaninerna för att skapa lugn och trygghet och bygga upp förtroende med människor igen. Dessutom hade hon en kanin som behövde lugn och ro eftersom den snart skulle föda.
Att snabbt placera Lotje och Nikki i nya hem gick inte, dels på grund av ångestproblemen men också på grund av att de måste bli färdigbehandlade för sin syfilis och syfilisbehandlingen innebar ju också en stress för dessa redan traumatiserade kaniner. Borde de avlivas eller fanns det någon av oss som fick meddelandet som såg ett annat alternativ? :?
Det var då Brenda, som tidigare gått kaninkursen, och jag kom in i bilden. Förra fredagen flyttade Lotje och Nikki hem till Brenda och hon och jag hjälps nu åt med att socialisera kaninerna. Jag träffade dem första gången på tisdagen, då de skulle få sin spruta.
Jag blev genast mycket positivt överraskad för både Lotje och Nikki var väldigt framåt och kontaktsökande. Men jag såg också mycket stress-signaler, att de var oroliga och spända, kunde inte riktigt vara stilla, ägnade sig mycket åt ”överslagsbeteende” så som att putsa sig ovanligt mycket, gräva, typ tics med tungan och att ruska på sig och springa undan om man kom nära. När de blev rädda reagerade de väldigt lätt med aggressivitet genom att morra och boxa med framtassarna. :)
Men de åt glatt ur handen på oss för Brenda hade upptäckt att båda två var mycket svaga för frisésallad, något vi självklart utnyttjade till vår fördel. <3
Lotje och Nikki är väldigt lika. Båda två är misslyckade lejonkaniner. En lejonkanin ska ju ha en hel man precis som på en riktig lejonhane, men Lotje och Nikki har bara hår precis vid öronen så det ser ut som om de har för lång okammad lugg istället. Båda är brunfäckiga med nästan exakt samma teckning och det enda som skiljer dem åt är att Nikki är mörkare brun än Lotje.
Sist vi socialtränade dem blev stämningen helt magisk. De sitter i varsitt hägn bredvid varandra och jag och Brenda gick in till varsin för att träna. Tekniken går ut på att berätta vad som händer hela tiden. Typ såhär: ”Hej Lotje! Vill Lotje ha frisésallad? Lotje kommer närmare. Lotje äter frisésallad. Får jag klappa Lotje? Jag klappar Lotje på nosen. Bra, vad duktig du är Lotje. Jag klappar Lotje på ryggen. Alert. Lotje är alert. Easy, nu slappnar Lotje av. Det är bra, easy. Bra, duktigt. Lotje är alert. Lotje går bortåt. Hoppar upp. Nu är du uppe. Vill du ha mer frisèsallad Lotje?”
Att kommentera vad kaninen gör hela tiden samt berätta vad man själv tänker göra typ : ”klappa nosen” eller ”Nu ska jag röra mig” , ökar tryggheten för kaninen. Kaninen förstår inte Svenska (eller Nederländska som vi använder) men om du alltid säger samma sak i samband med samma händelse så lär sig kaninen tillslut att koppla samman det du säger med det som händer. Och sist vi tränade verkade pratet ha en närmast hypnotisk effekt på kaninerna. 8)
Först lade jag märke till ett större mått av tillit ifrån Lotje. Hon vågade luta sina framtassar mot mitt ben när hon tiggde frisésallad. Sen accepterade hon klapp på nosen riktigt länge innan hon kom på att hon egentligen var rädd. När hon lade sig ner lade jag min arm bredvid henne. Hon slickade ett slick på armen, vilket jag trodde var av misstag och sedan slickade hon golvet. Jag och Brenda undrade varför hon slickade golvet och bestämde oss för att fråga någon som visste mer än oss. Sen blev stämningen mer och mer magiskt avslappnad. Lotje sjönk djupare och djupare ner i avslappning. Hon ändrade position för att ligga bekvämare och hon tog mer och mer plats för att ha det så bekvämt som möjligt och tillslut gjorde hon en bunny flop! Det betyder att kaninen vältrar sig på sidan för att den känner sig riktigt trygg och avslappnad. Jag kände mig både häpen och glad och alldeles varm inombords. <3
Det dröjde inte länge förrän även Nikki, som hade lite svårare att spänna av upplevde den mysiga stämningen och gjorde en bunny flop hon också! Sen låg de och slappade i säkert en kvart medan vi satt och pratade med dem och berättade hur avslappnade och duktiga de var. Vi kände oss helt lyriska när vi lämnade Lotje och Nikki. Att de skulle göra så stora framsteg på så kort tid hade vi aldrig räknat med. <!>
Och när vi fick veta varför Lotje hade putsat golvet bredvid min arm blev jag ännu gladare. Det var en vänskaplig gest som var riktad mot mig som betyder ”Jag gillar dig och vill putsa dig men jag vågar inte riktigt så jag putsar i golvet i stället så att du kan se mina intentioner”. Att det första slicket hade träffat mig var alltså inget misstag, hon överväldigades bara av sin blyghet och putsade golvet i stället. Jag blev så rörd ! Nu är jag helt kär i Lotje . <3

Felicia
Inlägg: 1172
Blev medlem: lör jan 24, 2009 10:13 am

Re: Tänk om man kunde bli professionell kanintränare

tis apr 21, 2015 5:33 am

Nu bodde de tillfälligt på ett kaninhärbärge med massor av andra kaniner. Varje kväll fick de panikattacker, stressade upp varandra och började skrika så att alla kaniner på hela härbärget blev uppskrämda.
:( Tänk vad människor och kaniner är lika varandra.
Tekniken går ut på att berätta vad som händer hela tiden. Typ såhär: ”Hej Lotje! Vill Lotje ha frisésallad? Får jag klappa Lotje? Jag klappar Lotje på nosen. Bra, vad duktig du är Lotje. Jag klappar Lotje på ryggen. Alert. Lotje är alert. Easy, nu slappnar Lotje av. Det är bra, easy. Bra, duktigt. Lotje är alert. Lotje går bortåt. Hoppar upp. Nu är du uppe. Vill du ha mer frisèsallad Lotje?”
Att kommentera vad kaninen gör hela tiden samt berätta vad man själv tänker göra typ : ”klappa nosen” eller ”Nu ska jag röra mig” , ökar tryggheten för kaninen.
Lite sådär snackar min specialisttandläkare för tandläkarrädda. Fast jag får ingen frisesallad. Tycker det är lugnande när en läkare säger precis vad den tänker göra.
Lotje sjönk djupare och djupare ner i avslappning. Hon ändrade position för att ligga bekvämare och hon tog mer och mer plats för att ha det så bekvämt som möjligt och tillslut gjorde hon en bunny flop! Det betyder att kaninen vältrar sig på sidan för att den känner sig riktigt trygg och avslappnad. Jag kände mig både häpen och glad och alldeles varm inombords.
Bunny flop :D lät gulligt och studsigt.
Undra hur en mänsklig bunny-flop ser ut.
”Jag gillar dig och vill putsa dig men jag vågar inte riktigt så jag putsar i golvet i stället så att du kan se mina intentioner”.
Förut var jag utsatt för sexuella övergrepp, fast jag har inte skrivit så mkt om dehär, för jag är inte bekväm att prata om det, men hursom. Förut hade jag stora problem med kroppskontakt, fick alltid ångest på skolavslutningen då man var tvungen att krama lärarna osv
Men sen när jag började tycka om någon, så istället för att hålla personen i handen, brukade jag hugga tag i dens tröjärm längst ner. Det var min vänskapliga gest. Kaniner och människor verkar rätt lika varann, lr kanske jag mest är lik en kanin. Är ju iaf nervös av mej och har stora spetsade öron, gillar oxå att gnaga på saker, speciellt kablar och greppplastöverdrag på bläckpennor.

Vad härligt att ni nådde fram, de har de nog lugnare utanför härbärget. Du skulle nog bli en bra kaninbehandlare. Det är rätt intressant med ordlös kommunikation. Tja, inte via internet. Men med ord finns ju alltid risk att börja intellektualisera och att känslan blir sekundär, så lär det ju aldrig bli i en bunnyrelation.

Vilken fin och hoppgivande text dehär var. <3



Hohaj
Inlägg: 1888
Blev medlem: lör jun 18, 2011 10:40 am

Re: Tänk om man kunde bli professionell kanintränare

lör apr 25, 2015 4:37 pm

Om man kombinerar Barnevelds och Felicias text får man en Hohaj, varm i båd hjärta och mage. <3 Bunny flops! Hopp! Det finns ju kattfloppar också, undrar om det är lite samma grej? En katt jag känner är så benägen att floppa att jag kan välta henne lite försiktigt, så lägger hon sig där, sträcker på sig och spinner. Ja, vad är människans motsvarighet? Mm, att lägga sig ner som människa, att varken stå eller sitta, utan faktiskt lägga sig ner i någons närvaro, kanske lägga sig på mage i soffan eller sjunka ner i stolen med benen på bordet, det signalerar ju också någon slags trygghet, tänker jag. Sårbarhet. Det tar längre tid att fly från liggande än från sittande eller stående. Fler muskler måste reagera, ta dig från punkt A till B. Jag brukar boxas på folks axlar om jag känner mig extra ömsint. Eller knuffa till dem lätt med höften. Eventuellt göra hästbett. Men det sparar jag till mycket särskilda tillfällen.

Barneveld
Inlägg: 436
Blev medlem: fre jun 12, 2009 1:38 pm

Re: Tänk om man kunde bli professionell kanintränare

lör maj 02, 2015 1:46 pm

Vilken fin och hoppgivande text dehär var. <3


Tack Felicia! Ditt inlägg gjorde mig glad. Det var så fint <3

Och tack Hohaj för ditt inlägg <3 Det blev jag också glad av :D

Och jag blev glad av era uppmuntrande smileys också, Hummeldumm och Gonzo :d:

Träningen med kaninerna går framåt. Lotje vågar nu självmant hoppa upp i mitt knä och sist kunde jag stryka henne över ryggen hela 4 strykningar innan hon kom på att hon var rädd och måste fly. Främsta anledningen till att hon hoppade upp i mitt knä var förstås att hon skulle hamna närmare maten som jag höll i. Men att sitta kvar i knäet bredvid maten medan hon åt var lite väl spännande så hon var tvungen att hoppa upp på ovansidan huset varje gång hon skulle äta något jag gav henne. Men senare när hon skulle vila valde hon att lägga sig i toalådan som var närmare mig än ovansidan huset. Så sist uppvisade hon fler stress-signaler än hon hade gjort gången innan, men jag upplevde också att hon utmanade sig själv mer och ägnade sig mer åt det hon var rädd för. Trots att det var hon själv som valde att hoppa upp i knät på mig och ligga bredvid mig och vila så kändes det nervöst för henne. <3

Hohaj
Inlägg: 1888
Blev medlem: lör jun 18, 2011 10:40 am

Re: Tänk om man kunde bli professionell kanintränare

lör maj 02, 2015 5:13 pm

Du har sådan fin hand med kaniner! Och jag tror att så mycket med kaniner och deras olika problem och rädslor gör att applicera på människor. Du sätter fingret på något med din berättelse om Lotje.
Så sist uppvisade hon fler stress-signaler än hon hade gjort gången innan, men jag upplevde också att hon utmanade sig själv mer och ägnade sig mer åt det hon var rädd för. Trots att det var hon själv som valde att hoppa upp i knät på mig och ligga bredvid mig och vila så kändes det nervöst för henne. <3

Precis så kan det ju vara! Att göra det man är rädd för väcker ångest men tyder på en viss motivation, en längtan efter något. Det är också ett tecken på mod och, tror jag, en begynnande trygghet.

Barneveld
Inlägg: 436
Blev medlem: fre jun 12, 2009 1:38 pm

Re: Tänk om man kunde bli professionell kanintränare

mån maj 04, 2015 9:56 am

Igår kände jag mig extra ledsen över att jag snart ska tillbaka till Sverige igen.
Men just det faktumet att jag ska tillbaka till Sverige gör att jag känner mig extra tacksam för det jag har just nu.
Jag är så glad över att jag och Brenda tar hand om Lotje och Nikki och jag är så glad att jag har kinderboerderij och kaninerna där <3 .
Det är så himla fint att jag har de möjligheterna att få ägna mig åt det jag älskar så mycket och dessutom kan glädja andra med det :d: .
I början av min vistelse här i Leiden tyckte jag att mitt liv innehöll för få kaniner och när jag tecknade av mitt studentrum var jag tvungen att piffa till bilden lite genom att rita dit kaniner överallt :mrgreen: . Sen var jag tvungen att leta upp hur jag kunde få chansen att regelbundet umgås med kaniner utan att ha dem i mitt studentrum (för det får man inte). Det var då jag hittade kinderboerderij och att bli volontär där kändes helt rätt. Sen är jag så glad att jag hittade kaninkursen :D . Den har verkligen gett mig massor <!> . Precis allt det jag längtade efter att få lära mig när jag skrev kaninboken har jag nu fått undervisning i. Och något jag blir så glad över är att vissa saker jag gjort redan innan i samspelet med kaninerna är så rätt och att nu kan jag använda dessa metoder med större medvetenhet och mer målinriktat. Min förmåga att läsa av kaninernas signaler har också utvecklats något enormt och det är så himla intressant. Det är som när man lär sig ett nytt språk och man plötsligt kan börja tjuvlyssna på andra människors samtal alternativt förstå vad de försöker säga till mig. På tal om språkinlärning. Jag har nu blivit så bra på att förstå nederländska att jag inte längre kan stänga av öronen för andra människors samtal när jag försöker läsa på tåget. Jag hör vad andra samtalar om oavsett om jag vill eller inte :? . Det är ett positivt tecken förstås, men irriterande att jag inte kan läsa på tåget om jag inte sitter i tysta vagnen :) .

Kram på er allihop <3

Barneveld
Inlägg: 436
Blev medlem: fre jun 12, 2009 1:38 pm

Re: Tänk om man kunde bli professionell kanintränare

lör apr 23, 2016 6:26 pm

Man kanske faktiskt kan det ! Bli proffessionell kanintränare alltså. Jag menar Bernice som höll kursen är ju proffessionell kanintränare.

Jag läser en sån himla bra kaninbok just nu "why does my rabbit...?" heter den. Jag blir så inspirerad :) .

Hummeldumm
Inlägg: 1028
Blev medlem: fre dec 09, 2011 12:45 pm

Re: Tänk om man kunde bli professionell kanintränare

sön apr 24, 2016 7:37 pm

Ja, om det finns något så onödigt som telefonförsäljare (förlåt alla nödvändiga, snälla och ambitiösa telefonförsäljare) så måste det ju behövas minst en och annan kanintränare. Det är ju trots allt många som håller på med kaniner för mys och tävlan. Tänk om alla telefonförsäljare krängde kaniner! Vilken annorlunda värld vi skulle leva i då <3

Återgå till "Identitet & vägval"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster