Barneveld
Inlägg: 436
Blev medlem: fre jun 12, 2009 1:38 pm

Vägval, fråga

ons okt 01, 2014 10:07 am

Fråga
Är det dumt av mig om jag stryker vissa skolämnen och istället ägnar mer tid åt något slags volontärarbete här i området och kanske ser till att gå någon mer kurs. Kaninkursen var jag ju oerhört nöjd med. Och igår var jag på en kinderbeoerderij och hjälpte till att städa och mata djuren och jag klappade kaninerna. Jag vill ju ingå i ett sammanhang och träffa riktiga holländare. Jag har ju faktiskt redan läst litteraturhistoria och nederländska språkets historia förut. Egentligen känns det som ett självklart val men jag är rädd för vad andra ska tycka och så är jag rädd för att jag ska se det på ett annat sätt (som ett misslyckande) för att jag liksom blir påverkad av andras åsikter och tyckanden. Igår skolkade jag från skolan för att istället kunna åka till den där djurgården och jag måste säga att jag kände mig väldigt nöjd efteråt. Men kan man verkligen göra så? Byta ut sånt som är nyttigt mot sådant som bara är kul? Kommer inte det straffa sig i längden typ "Den som leds av lättja och förnöjelser kommer att dväljas i fattigdom och hamna i helvetet ty endast den som arbetar i sitt anletes svett kommer att bli rikligen belönad i himmelriket." Och jag menar arbetslinjen som är så populär i Sverige nu går ju ut på hur nyttigt det är att arbeta med piskan på ryggen även om man är sjuk och inte orkar och även om man inte får någon lön. Hur skulle det se ut om jag istället för att ta universitetspoäng på ett utländskt universitet ägnar mig åt att mata djur och gosa med kaniner? Tänk om alla gjorde så! (Då skulle kaninerna bli glada).
Nå vad tror ni?

Barneveld
Inlägg: 436
Blev medlem: fre jun 12, 2009 1:38 pm

Re: Vägval, fråga

fre okt 03, 2014 11:53 am

Det är en fantastisk idé. Idag ska jag till kinderboerderijen och mata djuren och städa. Jag har kunnat ägna mig helhjärtat åt min skrivuppgift och jag känner att det var lättare att ta den på allvar nu när jag inte hade en massa distraktioner. Det var roligt att skriva, jag fick flow igår och kunde inte hejda mig. Jag satt från klockan tio till klockan sex och gjorde nätt och jämnt paus för att ställa in maten i mikron så jag kunde äta. Jag mådde bra och kände mig duktig.

Sen lyckades jag ändå dippa på kvällen. Jag grät och undrade hur jag någonsin skulle klara ett vanligt jobb och vilken typ av jobb det skulle var.

Sen drömde jag mig bort om att skriva fler kaninböcker och hålla kurser i kaninkunskap och se till att mina egna kaniner får ett kul och meningsfullt liv. Jag drömde om att bli expert på allt som har med kaniner att göra , klippa långhåriga kaniner, klippa klor, arbeta med aggressivt beteende, lära dem konster, hoppträna, föda upp, bereda skinn, Jag vill kunna allt. Jag vill bli experternas expert!

Jag ska skriva ett helt bibliotek med böcker över kaniner. En över beteendet, en över skötseln, en över vildkaninens liv och leverne, en över problembeteenden, en över kaninens behov, en om pälsvård och en om sjukdomar och en om hoppning och en om uppfödning och en om färglära och så vidare. Det blir tio olika böcker. Fast jag ska skriva ännu fler. Jag ska skriva en om burtillverkning och en om lekar och roliga övningar för dig och din kanin och den ska också innehålla tips på leksaker som är lätta att få tag på eller tillverka.

Och ingenting, varken depressiva dippar eller orimliga krav ifrån omgivningen eller dålig ekonomi eller whatever ska hindra mig från att skriva alla dessa böcker och utveckla alla dessa kunskaper. Jag bara gör det och rätt som det var fick någon upp intresset för vad jag gör och denna någon hade nytta av mina böcker och behövde mina tjänster och ryktet spred sig att jag kunde hjälpa folk på olika kaninrelaterade sätt. Och tillslut kunde jag starta min egen firma och AF behövde inte tjata om att jag ska tänka positivt och skriva CV och flytta och arbetsträna med att vika tvätt.

Och självklart var jag inte längre orolig för framtiden på något sätt och därför fick jag perfekt sömn och kunde sluta med mina mediciner, för jag blev plötsligt stabil av att jag kunde sova så bra <3

och när jag slutade med medicinerna försvann alla mystiska kroppsliga problem för de hängde egentligen ihop med medicinen för det var biverkningar alltihop. När jag äntligen kom i balans balanserade sig hela kroppen och jag fick en känsla av inre trygghet och välmående som jag alltid kunde bära med mig.

Dessutom växte mitt självförtroende (inte självkänslan, den är redan bra) och jag vågade stå för mina åsikter och jag vågade be om betalt för mina tjänster och jag visste hur jag skulle agera i nya sammanhang. Min sociala kompetens var på topp såväl när jag umgicks med kaniner som när jag umgicks med människor. Och alla beundrade mig för mina expertkunskaper och mina kaniner älskade mig, och jag lärde mina brorsbarn hur de skulle göra high five med Rafael och brorsbarnen skulle också älska mig och jag skulle älska dem och vi skulle känna oss glada allihop för att vi har varandra och brorsbarnen skulle tycka att de hade en exceptionellt spännande faster och de skulle skryta om mig.

Och så skulle jag träffa en man, en som kan holländska och gillar djur och han skulle älska mig mer än allt annat. Han skulle känna sig som om han hade hittat en riktig ädelsten på en solig strand och han skulle förstå och uppskatta hela vidden av hur speciell och fin jag är och så skulle han laga mat åt mig. Nyttig mat!
Och så skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar. Slut

Hummeldumm
Inlägg: 1028
Blev medlem: fre dec 09, 2011 12:45 pm

Re: Vägval, fråga

fre okt 03, 2014 3:04 pm

Tycker om det du skriver. Härligt flow i texten. Lycka till med alla planer <!>

Gonzo
Inlägg: 539
Blev medlem: fre feb 04, 2011 10:34 am

Re: Vägval, fråga

lör okt 04, 2014 1:06 pm

Så där gör jag åtminstone, gör vad jag känner för och det finns varken klokhet eller logik i mina planer och rik kommer jag aldrig atleva rätt torftigt. Men jag gör vad jag gillar och knagar mig ekonomiskt fram på minimiunderhåll. Och är så sjuttons nöjd för att jag äger varje dag. Ingen annan berättar åt mej vad jag ska göra utan det är jag som lever mina planer. Det är tufft och kämpigt på ett annat sätt. Jag kan vakna mitt i natten i panik för ekonomi men sen vet jag att jag har inget val. Det är så här om jag vill ha det just nu.
Så vågar du så ska du göra vad du vill. Gosa med kaniner och skriva vad du vill. En del drömma kan man förverkliga. Andra händer aldrig. Men dem man kan ska man ta tag i för de händer nu och kanske aldrig mer.

Felicia
Inlägg: 1172
Blev medlem: lör jan 24, 2009 10:13 am

Re: Vägval, fråga

sön okt 05, 2014 10:11 am

Jag ska skriva ett helt bibliotek med böcker över kaniner. En över beteendet, en över skötseln, en över vildkaninens liv och leverne, en över problembeteenden, en över kaninens behov, en om pälsvård och en om sjukdomar och en om hoppning och en om uppfödning och en om färglära och så vidare. Det blir tio olika böcker. Fast jag ska skriva ännu fler. Jag ska skriva en om burtillverkning och en om lekar och roliga övningar för dig och din kanin och den ska också innehålla tips på leksaker som är lätta att få tag på eller tillverka.
<!> :d:
Jag bara gör det och rätt som det var fick någon upp intresset för vad jag gör och denna någon hade nytta av mina böcker och behövde mina tjänster och ryktet spred sig att jag kunde hjälpa folk på olika kaninrelaterade sätt. Och tillslut kunde jag starta min egen firma och AF behövde inte tjata om att jag ska tänka positivt och skriva CV och flytta och arbetsträna med att vika tvätt.
Har du blivit rådd att flytta för att arbetsträna med att vika tvätt?
Jag har oxå blivit erbjuden att vika tvätt, lr både tvätta och vika den om man ska vara petig. Det var i källaren på ett ålderdomshem och jag skulle få 60 kronor om dagen, bussresan dit enkel väg kostade 25. Så man tjänade en tia. :P
Dessutom växte mitt självförtroende (inte självkänslan, den är redan bra)
Intressant att du skriver det, för så har jag alltid sett dej. Tror jag är lite så själv med.En stark grundsjälvkänsla i rätten att finnas till och att jag är okej, men tvivlar ofta på min förmåga.
Och alla beundrade mig för mina expertkunskaper och mina kaniner älskade mig, och jag lärde mina brorsbarn hur de skulle göra high five med Rafael och brorsbarnen skulle också älska mig och jag skulle älska dem och vi skulle känna oss glada allihop för att vi har varandra och brorsbarnen skulle tycka att de hade en exceptionellt spännande faster och de skulle skryta om mig.
8)

Barneveld
Inlägg: 436
Blev medlem: fre jun 12, 2009 1:38 pm

Re: Vägval, fråga

mån okt 06, 2014 3:29 pm

Oj ha ha jag skrev fel och icke sanningsenligt Felicia! Inte har AF bett mig flytta för att arbetsträna med att vika tvätt inte :lol: . Nej nej, riktigt så hemska är de inte. som tur är :) . De upplyste mig om att jag måste söka jobb i hela landet (som om jag inte redan kände till den regeln och inte redan gjorde det). Jag har faktiskt inte personligen blivit erbjuden att vika tvätt, däremot hade man som förslag att jag skulle jobba på en skyddad verkstad med att sy grytlappar och skruva ihop möbler. Min mamma däremot som har haft hjärnblödning blev erbjuden att vika tvätt som arbetsträning. Det var därför jag visste att tvättvikning är sådant som anses helande och nyttigt för oss som inte fixar den vanliga stressiga arbetsmarknaden. Dessutom verkar det vara lätt för AF att få tag i platser i tvättvikningsbranschen och svårt att få tag i praktikplatser i alla andra branscher.

Det där med praktikplats får mig att tänka på en sak. Här i Holland var det hur lätt som helst att hitta ett sammanhang där jag kunde volontärarbeta. Det är vanligt med volontärarbete här, inom vissa områden. Framför allt när det gäller att jobba med människor eller djur. Men jag tror också man skulle kunna få sig ett tvättvikaruppdrag eller något inom skruvsorteringsbranschen. I Sverige däremot är det svårt att hitta praktik eller volontärjobb. Frågar man efter praktik kollar de på en som om man vore suspekt och kan till och med ge sig till att fråga vad det är för fel på en.

När jag frågade om praktik nu på de Kinderboerderij var det ingen som frågade vem jag var om jag hade utbildning för att mata djur eller om jag skulle klara arbetsbelastningen, det var liksom bara; "Kul! Kom klockan två på torsdag så kör vi."

De blir glada när man vill hjälpa till!

Min kompis här är sjukskriven och praktiserar med att hjälpa till som resurslärare på en skola för nyanlända.
När jag var ute på heden med Fidar såg jag volontärer som hjälpte gamla pensionärer från ålderdomshem som ville komma ut. Vet ni vad de gör? Pensionären köper sig en cykel, en speciell sort (typ som en flakmoppe men ett säte istället), där det finns ett bekvämt säte där fram som pensionären kan sitta i och sen är det som en vanlig cykel fast med hjälpmotor. Sen anlitar de en volontär som kan ge sig ut och cykla runt med dem. På så vis slipper de sitta och hänga på ålderdomshemmet varje dag. De har volontärer som hjälper dem att komma ut och är inte beroende av att personalen har tid.

Jag vet när min mamma för många år sedan erbjöd sig att hjälpa till på ett ålderdomshem volontärt (i Sverige). Nä det fick hon inte för det hade de aldrig hört talas om. Fast sen fick hon också veta att försäkringarna täcker inte om det skulle hända något. Vi har dåliga försäkringar i Sverige tycker jag.

Felicia
Inlägg: 1172
Blev medlem: lör jan 24, 2009 10:13 am

Re: Vägval, fråga

mån okt 06, 2014 4:38 pm

När jag var ute på heden med Fidar såg jag volontärer som hjälpte gamla pensionärer från ålderdomshem som ville komma ut. Vet ni vad de gör? Pensionären köper sig en cykel, en speciell sort (typ som en flakmoppe men ett säte istället), där det finns ett bekvämt säte där fram som pensionären kan sitta i och sen är det som en vanlig cykel fast med hjälpmotor. Sen anlitar de en volontär som kan ge sig ut och cykla runt med dem. På så vis slipper de sitta och hänga på ålderdomshemmet varje dag. De har volontärer som hjälper dem att komma ut och är inte beroende av att personalen har tid.
Vilken win win situation. Volontären får komma ut och "röra på sig" vilket är modernt och hälsosamt och även känna sig behövd och uppskattad. Pensionären får D-vitamin i kinderna, vilket motverkar benskörhet, vilket motverkar att denne bryter benen osv
Man ska sola kinderna en halvtimme om dan på vintern för att få sin dagliga d-vitamin dos har jag läst. Det gör ju verkligen inte de svenska åldersinternerna. Min mormor fick komma ut en gång på hela sommaren när hon bodde på sjukhem. Det är bättre att vara en kossa om man vill få känna gräset under klövarna och sommarbrisen i näsborrarna. Man borde kidnappa dedär holländska konceptet till Sverige, låter ju toppen.

Så bra att det är enkelt att få volontärjobb och praktikplatser. Sverige kan verkligen kännas slutet och fyrkantigt ibland.

Hohaj
Inlägg: 1888
Blev medlem: lör jun 18, 2011 10:40 am

Re: Vägval, fråga

mån okt 06, 2014 5:32 pm

Dessutom verkar det vara lätt för AF att få tag i platser i tvättvikningsbranschen och svårt att få tag i praktikplatser i alla andra branscher.

:lol:

Kan du inte skriva kattböcker också?! Eller faller det på min lott?

Barneveld
Inlägg: 436
Blev medlem: fre jun 12, 2009 1:38 pm

Re: Vägval, fråga

tis okt 07, 2014 9:19 am

Ja Felicia! Verkligen en win win situation. Blev helt rörd när jag såg det. "Jag vill bli gammal i Holland!" tänkte jag <3 .

Jo du Hohaj, Kattböcker... min know how om katter är inte så stor, däremot gillar jag katter. Jag gillade Trazze. Han hette egentligen Tarzan men jag kallade honom för Trazze, Trazan eller the trazzelcaat. Och det skulle vara roligt att utveckla min expertis även i kattbranschen. Men kan vi inte skriva kattböckerna tillsammans, vi gillar ju båda att skriva och du kan mer om katter än vad jag kan och jag kanske kan mer om informationssökning inte vet jag. Hursomhelst får man ju stöttning och stöd av varandra när man är två. Ja, så får vi helt enkelt göra. Kattböckerna skriver vi ihop :D

Hohaj
Inlägg: 1888
Blev medlem: lör jun 18, 2011 10:40 am

Re: Vägval, fråga

fre okt 10, 2014 8:40 pm

Men kan vi inte skriva kattböckerna tillsammans, vi gillar ju båda att skriva och du kan mer om katter än vad jag kan och jag kanske kan mer om informationssökning inte vet jag. Hursomhelst får man ju stöttning och stöd av varandra när man är två. Ja, så får vi helt enkelt göra. Kattböckerna skriver vi ihop :D

Naturligtvis! <3 Katter är så himla göölliga. Det händer att jag tappar ostsmulor på golvet åt katten som bor hos mig ibland och hennes första reaktion är alltid att drämma till smulan med tassen, som vore den ett byte, innan hon belåtet smaskar i sig. Den lella, lella tassen... som attackerar den lella, lella ostsmulan. Då ömmar mitt människohjärta. Katters lustiga blandning av vilt rovdjursbeteende och tämjd söthet – den övermannar mig varje gång.

Återgå till "Identitet & vägval"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster